Ärren som skimrar i glödande rött belyser
The scars that shimmer in glowing red shed light on
vårt samvetes pina och kval
Our conscience's pain and anguish
När sårens svett har torkat ur jord,
When our wound's sweat has dessicated the earth,
tynar den börda som sinnet har tyngt
The burden that has weighed on our mind fades
Bort i en osande, dödslik stank,
Away in a foul deathly stench,
i det bråddjup där guld har försakats
Into the abyss where gold has forsaken
Det köttsliga skal som rasar i virvlar,
The fleshly shell that disintegrates in swirling currents,
i en avgrund att skriva vår sista epilog
In a chasm that writes our final epilogue
Av skammen, så länge de tärts
So long they are consumed by shame,
Nu störtas den värsta av plågor
Now the worst of plagues are cast
I världsalltets ättestupa
Into the universal gulf
Ur tiden, mot lindring och nåd
Out of time, away from relief and grace
Ett aktat slut för de nu utlevade
A treasured end, for they now lived on
Vid hemsökta klippors gapande svalg
By the cursed cliff's gaping maw
Ett vördat slut för de lidande
A revered end, for they suffered
väntar vid fullbordad gryning
Waiting on the fulfillment of the dawn
Aldrig mer ska frånfällets klinga
Never again will death's blade
vaktas av deras febriga blod
Watch over their feverish blood
Ej mer stungen av bitande stål
Stung no more by biting steel
och lämnad vind för våg
And cast to the winds
Lyd, du skälvande kreatur
Listen, you trembling creature
Med kaos i rygg du ingenting räds
With chaos behind, you will fear nothing
Mot förgängelse du vaggas i slumrande takt
In passing away, you will be cradled in slumbering grace
Med min dolk i din rygg, omfamna ditt fördärv
With my dagger at your back, embrace your destruction
Av skammen, så länge de tärts
So long they are consumed by shame,
Nu störtas den värsta av plågor
Now the worst of plagues are cast
I världsalltets ättestupa
Into the universal gulf
Ur tiden, mot lindring och nåd
Out of time, away from relief and grace