Fingrar bleka klösa laven, slita
Fingers pale clawing lichen, tearing
De sprättar, river, blottar sten och klippa
They rip through, demolish, bare stone and rock
Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss
Black fingernails reduce to rubble, grind away
När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors
When he dives into the beast, stone's black stream
Han gräver ner mot bergets kärna
He digs down to the mountain's core
Han slinker in i springor, halkar
He slides into cracks, slips
Isande vatten han ur sprickor dricka
Drinks ice cold water through the slits
Kalk och järn från stenar slicka
Licks lime and iron from stone
Vid en strand så kall och dunkel
At a shore so cold and dark
Årtusenden den resande vilat
Rested for a millennium
Djupt i hålor utan endaste ljus
Deep in holes without light
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Only a sound, the black stream's roar
Han vadar i skenet av underjords eld
He wades in the light of underground fire
Den djupa floden, den ha ingen källa
The deep river, without a source
När tiden tappat sin lögnfyllda gång
As the time has left its false way
Ses en vandring i visdom oändligt lång
Sees a wander in wisdom endlessly long
Vid en strand så kall och dunkel
At a shore so cold and dark
Årtusenden den resande vilat
Rested for a millennium
Djupt i hålor utan endaste ljus
Deep in holes without light
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Only a sound, the black stream's roar
Forsens brus!
Streams roar!
Framför ses en skugga längs vattnet vandra
In front sees a shadow wandering along the water
En rygg så tärd och böjd av kunskap
A back so haggard and bent from knowledge
Då han nu den andre i djupet fått fatt
Then he now grabs the depths for second time
Med sig själv han då vid forsen satt...
With himself he before the river sat...