Ensam hör jag vargar yla
Alone, I hear the wolves howling
Ångesten ger ej respit
The anxiety does not grant me any respite
Vad hjälper det att gråta som en kvinna
What good would it do to weep like a woman?
Här ute härskar snö och kyla
Out there, snow and cold reign
Och den som finner stigen hit
And he who finds the path leading here
Kommer endast att slutligen finna
Will only find it at last
En frusen kropp på ett iskallt golv
A frozen body on an ice-cold floor
En brukad hylsa, kaliber 12
A worn hull, a .12 caliber
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
A sting of pain, a speck of gunpowder
Är den enda vägen ut
Is the only way out,
Sen är alla plågor slut
And then all torment is gone
Du har övergivit mig
You have abandoned me
Men nu när slutet visar sig
But now that the end is coming,
Ber jag dig, förgätmigej
I’m begging you, forget-me-not
Efter tankens kranka blekhet
After the thought’s sickly pallor
River i min trötta själ
Has clawed at my weary soul,
Min tid är förbrukad och förverkad
My time is up and forfeit
Bleka skuggor i månens sken
Pale shadows in the moonlight
Hjärtat stannar tungt som sten
The heart stops beating, heavy as a stone
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
A sting of pain, a speck of gunpowder
Är den enda vägen ut
Is the only way out,
Sen är alla plågor slut
And then all torment is gone
Du har övergivit mig
You have abandoned me
Men nu när slutet visar sig
But now that the end is coming,
Ber jag dig, förgätmigej
I’m begging you, forget-me-not
Ett styng av smärta, ett stänk av krut
A sting of pain, a speck of gunpowder
Är den enda vägen ut
Is the only way out,
Sen är alla plågor slut
And then all torment is gone
Du har övergivit mig
You have abandoned me
Men nu när slutet visar sig
But now that the end is coming,
Ber jag dig, förgätmigej
I’m begging you, forget-me-not