Jag kastar jord på din kista
I throw dirt on your coffin
Jag har sett det är så man gör
I've seen that's what you do
Jag mumlar, undrar om gudarna
I mumble, wondering if the gods
som jag inte tror på hör
that I don't believe in can hear me
Jag viskar in i kudden
I whisper into my pillow
Vad var meningen med det här?
What was the point of all this?
Vi kunde väl lika bra återgått
We might as well just have returned
till att du fanns, till att du är här?
to you existing, to you still being here?
Och om jorden jag kastade skulle växa upp
And if the dirt I threw would grow up
Bli en gran ovan din grav
and become a pine tree above your grave
Så skulle de säga om hundra år
then they would say, in one hundred years
Aldrig att en gran ska huggas av
That pine should never be cut down
För där, ska de säga, är det bästa träd
Because that, they would say, is the best tree
som den här stan nånsin har känt
that this town has ever known
Och så kan allt som en gång var du
And so everything that once was you
finnas kvar för de som kommer sen
would still be there for those coming after
Eller så hugger de ner dig ändå
Or maybe they'd cut you down anyway
och gör pappersmassa i fabrik
and make paper in a factory
Då skulle jag skriva brev med penna igen
Then I would write letters by hand again
Då ska jag skriva lyrik.
Then I would write poetry.