Ärren går upp då jag går här igen, det var här som många skador åsamkades min lekamen och jag vill och vägrar minnas på samma gång, men jag har tagit mig hit av fri vilja, jag som tänkt och drömt, förträngt och fantiserat om att återvända.
The scars are torn open when I walk here again, it was here that my body suffered so many injuries, and I both want and refuse to remember at the same time, but I have taken my free will, I thought and dreamed, repressed and imagined to return
Ärren går upp och det svider som förr som då, det luktar skarpt av järn och pulsen känns bekant under kläderna som kommer att klibba fast, torka fast
The scars are torn open and it stings like before, it smells sharp of iron and the pulse feels familiar under the clothes that will stick, dry
Här är allt sig likt, bara jag som lever - hur död jag än känner mig.
Everything is the same here, just me who lives - how dead I feel.
Här kysste du mina läppar och bet hål på mig, blodet kommer tillbaka
Here you kissed my lips and bit a hole in me, the blood comes back
Kroppen minns, varje centimeter minns.
The body recalls, I remember every inch
Stugan står och sörjer som mig, jag har kunnat lämna platsen men stugan har stått kvar och den ler dumt mot mig genom krossade rutor och en skev dörr.
The cottage stands and mourns like me, I have been able to leave the place but the cottage has remained and it smiles stupidly at me through crushed windows and a crooked door
Vi skrev dikter och trams i blod runt dörr och fönster men årstider har jobbat bort det nu.
We wrote poems and silly things in blood around the door and window but seasons have washed it off by now
Den minns hur vi fick henne att imma igen av snusk och bråk, den minns allt stön av njutning, men kanske mest min smärtas tjut.
It remembers how we made her windows steam up by our filth and fights, it remembers all the moans of pleasure, but perhaps mostly the whimper of my pain
Bäckens lugna porlande ackompanjerar mitt flickaktiga snyftande medans salta tårar når uppspruckna sår
The calm rippling of the creek accompanies my girlish whimpering while salty tears make their way into my open wounds
Jag lyssnar, blöder, minns och gråter
I listen, bleed, remember and cry
Jag kommer ihåg hur jag drucken försökte dränka mig i den här bäcken men då ryckte du upp mig i håret och jag minns hur du slickade mitt ansikte tills jag måste ha somnat
I remember when I was drunk and tried to drown myself in this creek, but you pulled me up in my hair and I remember how you licked my face until I must have fallen asleep
Det finns fortfarande inga djur här, all vår sjuka passion och olycka måste har skrämt allt normalt långväga!
There are still no animals here, all our sick passions and accidents must have scared everything normally long way!
Ibland var du som en jävla rävsax av smärta i mig men andra dar ett beundransvärt universum av kärlekens gåtor, jag räknade stråna i dina bryn och fransar och jag klämde en finne mellan mina tänder. Var jag mest bara en stunds älskog som fick dig upp i det blå för att sen landa i ett känslornas brinnande helvete? Varför skar du mina ögonlock med rakbladet så att jag bara såg blod? Varför klöste jag dig så hårt att skinn fastnade under naglarna?
Sometimes you were like a damn fox trap of pain in me, but other days you were an admirable universe of love riddles, I counted the straws in your brows and lashes and I popped a zit between my teeth. Was I just a brief moment of sex that got you up in the blue to descend in a burning inferno of feelings? Why did you cut my eyelids with the razor blade so that I only saw blood? Why did I scratch you so hard that your skin got caught under my nails?
Du är nog inte begravd här och jag vet inte om du lever, något av dig dog här, nog tron på kärlek så nu tänker jag leta efter dig på ett annat plan för jag saknar dig och älskar dig.
You're probably not buried here and I do not know if you are alive, something within you died here, probably your faith in love so now I'm going to look for you on another plane because I miss you and love you.
Nu lägger jag denna papperslapp i bilen och tänder på det bensinindränkta lusthuset och fotfängslar mig vid öppna spisen. Om du lever, älskling; lev klart, jag kan, kunde inte.
Now I put this piece of paper in the car and set fire to the gazebo soaked in gasoline and chain myself by the fireplace. If you live darling; keep on living. I can, could not.