En bänkrad i en rastlös sen april
A row of benches in a restless late April
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
I look over my shoulder and see you blink
Jag kan få dig när du vill
I can have you whenever you want
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
A wind blows trash along the corridor one last time
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget
And you and I hold our breath and hold hands in the jump
Det är inte så långt hem
It's not so far home
Än fanns det tusentals tårar kvar
Then there were thousands of tears left
Och de var dina att ge vem som helst
And they were yours to give to whoever
De är de dyrbaraste smycken du har
They are the most precious jewels you have
Så be aldrig om ursäkt igen
So never ask forgiveness again
Passerar vi deras gränser
We went past their borders
Minns du vår blodsed, våran lag
Do you remember our blood oath, our law
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Our dumb crusade against a just as stupid town
Jag minns allt som naglarna mot glas
I remember it like nails against glass
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
But you only laugh at me, reducing it all to a joke
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
But I see in your anxious posture and your hunted look that you feel
Att det är långt hem
That it is a long way home
Snart finns det inga tårar kvar
Soon there were no tears left
De var våra att ge vem som helst
They were ours to give to whoever
De är de dyrbaraste smycken vi har
They are the most precious jewels we have
Så be aldrig om ursäkt igen
So never ask for forgiveness again
Sätter du själv dina gränser
You set your boundaries yourself
Den där pojken jag aldrig kände
That boy I never knew
Som gick på gator jag aldrig såg
That walked on streets I never saw
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
And thought thoughts I never thought
Under ett tunt och flygigt hår
Under thin and wispy hair
Och alla känslor slog och sprängde
And all the feelings fought and exploded
Hela vardagen full med hål
The whole week full of holes
I en tid då inget hände
In a time where nothing happened
I en stad som alltid sov
In a city that always slept
Men älskling, vi var alla en gång små
But dear, we were all small once
Ja, vi var alla en gång små
We were all small once
Ja, vi var alla en gång små
We were all small once
Jag kastar stenar i mitt glashus
I'm throwing stones in my glass house
Jag kastar pil i min kuvös
I'm throwing darts in my incubator
Och så odlar jag min rädsla
And so I cultivate my fear
Ja, jag sår ständigt nya frön
Yes, I constantly sow new seeds
Och i mitt växthus är jag säker
And in my greenhouse I am secure
Där växer avund klar och grön
There grows jealousy, clear and green
Jag är livrädd för att leva
I am scared out of my life to live
Och jag är dödsrädd för att dö
But I am scared to death to die
Men älskling, vi ska alla en gång dö
But dear, we will all die someday
Ja, vi ska alla en gång dö
Yes, we will all die someday
Ja, vi ska alla en gång dö
Yes, we will all die someday