En bänkrad i en rastlös sen april
A row of benches in a restless late April
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
I look over my shoulder and see you blink
Jag kan få dig när du vill
I can get you when I want
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
A wind blows debris along a corridor for the last time
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
And you and I hold our breath and hold hands in the leap
Det är inte så långt hem
It's not to long from home
Än fanns det tusentals tårar kvar
Then there was thousands of tears left
Och de var dina att ge vem som helst
And they were yours to give anyone
De är de dyrbaraste smycken du har
They are the most precious jewelry you have
Så be aldrig om ursäkt igen
So never apologize again
Passerar vi deras gränser
We pass their limits
Minns du vår blodsed, våran lag
Do you remember our blood-oath, our law?
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Our dumb crusade against and equally stupid town
Jag minns allt som naglarna mot glas
I remember everything, like nails on glass*
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
But you only laugh at me, reduce everything to a joke
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
But I see in your anxious posture, your hunting gaze that it feels
Att det är långt hem
That it's a long way from home
Snart finns det inga tårar kvar
Soon there are no tears left
De var våra att ge vem som helst
They were ours to give anyone
De är de dyrbaraste smycken vi har
They are the most precious jewelry we have
Så be aldrig om ursäkt igen
So never apologize again
Sätter du själv dina gränser
You set your own limits
Den där pojken jag aldrig kände
That boy I never knew
Som gick på gator jag aldrig såg
That walked on streets I never saw
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
And thought thoughts I never thought
Under ett tunt och flygigt hår
Under a thin and flyaway hair
Och alla känslor slog och sprängde
And all the emotions struck and exploded
Hela vardagen full med hål
Every day was full of holes
I en tid då inget hände
In a time where nothing happened
I en stad som alltid sov
In a town that always slept
Men älskling, vi var alla en gång små
But darling, we were all small once
Ja, vi var alla en gång små
Yes, we were all small once
Ja, vi var alla en gång små
Yes, we were all small once
Jag kastar stenar i mitt glashus
I throw stones in my house of glass
Jag kastar pil i min kuvös
I throw arrows in my incubator
Och så odlar jag min rädsla
And so I grow my fear
Ja, jag sår ständigt nya frön
Yes, I'm always planting new seeds
Och i mitt växthus är jag säker
And in my greenhouse I'm safe
Där växer avund klar och grön
Where envy grows bright and green
Jag är livrädd för att leva
I'm terrified to live
Och jag är dödsrädd för att dö
And I'm afraid to death of dying**
Men älskling, vi ska alla en gång dö
But darling, we will all die one day
Ja, vi ska alla en gång dö
Yes, we will all die one day
Ja, vi ska alla en gång dö
Yes, we will all die one day
Vi ska alla en gång dö
We will all die one day
Vi ska alla en gång dö
We will all die one day
Vi ska alla en gång dö
We will all die one day