Translation of the song Den tänkande lantbrevbäraren artist Gunnar Turesson

Swedish

Den tänkande lantbrevbäraren

English translation

The thinking country postman

Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is,

I'm a country postman, I walk in snow and ice,

och intet är mej kärare än gå på detta vis.

and nothing is dearer to me than walking like this.

Om världen än blir vrångare, för yrket jag ej skäms,

If the world gets more evil, for the craft I’m not ashamed,

min äldste föregångare Merkurius benämns.

my oldest predecessor is called Mercury.

Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl,

My calling belongs to the lesser, no wings have my heel,

dock är jag överbringare av bud från själ till själ.

yet I am the bearer of orders from soul to soul.

Av lyckan borde mänskorna få lika,

Of happiness, everybody should have equal,

det skar mej in i märgen så jag frös,

it cuts me into the marrow so I froze,

när jag bar pengar till de redan rika,

as I carried money to the already rich,

och kravbrev till en medellös.

and letters of demand to a penniless one.

Jag ville gå med väskan över mossen,

I wanted to walk with the bag over the moss,

till torpets mö som kärlekspostiljon,

to the croft's maiden as a love postilion,

men till sin flicka skrev kanhända gossen

but to his girl, the boy may have written

ett avskedsbrev i hjärtlös ton.

a farewell letter in a heartless tone.

Den ville jag ge guld och diamanter,

I wanted to give gold and diamonds

som skördat stenar där han gått med plog,

to whom harvested stones where he plowed,

men ofta bar jag brev med svarta kanter

but often I carried letters with black edges

till en som redan sörjde nog.

to the one who already mourned enough.

En hungrig mätta och en törstig läska,

A hungry replete and a thirsty drink,

så borde väl min uppgift ha sett ut.

that's what my task should have looked like.

Jag går omkring med ödet i min väska,

I walk around with fate in my bag,

men i förseglat konvolut.

but in a sealed envelope.

O Mästare, vars bud jag går kanhända,

O Master, whose command I may go,

varför är mångas liv så rått och kallt ?

why is the life of many so raw and cold?

Låt mej få gripa in en gång, en enda,

Let me intervene once, just once,

och till det bästa ordna allt.

and arrange everything for the best of all.

No comments!

Add comment